Så överlever en pojke
Häromdagen fick jag syn på en välbekant rygg. När jag sedan såg framsidan och började bläddra igenom den förstod med ens vilken bok som betytt mest för mig som pojke. Jag vet inte om jag vågar påstå att ”Överlevnadshandboken” av John Wiseman har präglat mig, men eftersom jag känner igen varje sida borde det vara en av de mest centrala böckerna under mina första år av läsande.
Hur påverkas vi av det vi läser? Vilka typiska pojkböcker har jag läst? När jag nu skummar igenom boken ser jag hur den traditionellt vill fostra pojkar till män; visst gäller samma överlevnadsråd även flickor, men hela boken är inte överraskande formad av ett ideal som hyllar fysisk och psykisk styrka, en solitär som överlever av egen kraft, en manlig arketyp. Låt mig få guida dig genom några av Wisemans överlevnadsråd! De kan komma att hjälpa just dig.
En pojke ska helst klara sig själv; försvara sig av egen kraft och tåla stryk utan att röra en min. Alla tricks och knep är tillåtna och livsviktiga. Du kan aldrig vara streetsmart nog. John Wiseman förstår detta väl:
GRUNDERNA. Börja med att förbereda dig för att överleva. Det betyder att du måste förbereda dig på alla sätt.”
Hamnar du i nere helvetet finns det inga andra utvägar än att bita ihop och försöka ta dig uppåt för egen maskin. Det är lika bra att från början inse att din värsta mardröm kan bli din verklighet i nästa ögonblick. Och det kan bli värre än du någonsin kan föreställa dig. Så tyck inte synd om dig själv! Wiseman skriver:
ATT MÖTA KATASTROFEN. När man råkar ut för en katastrof är det bara alltför lätt att ge upp, att bryta samman och låta sig uppslukas av självömkan. Men det lönar sig inte att sticka huvudet i sanden och hoppas att det är en mardröm som snart kommer att gå över. Det gör den inte, och har man den inställningen kommer snart allt att bli mycket värre. Du kan bara klara dig själv om du gör något själv.”
Men om har du alltför tam fantasi eller är alldeles för lyckligt ovetande om världens faror som vilar runt hörnet, begrunda följande överlevnadsråd:
PÅFRESTNINGAR. I en krissituation råkar man ut för många olika typer av påfrestningar, både fysiska och psykiska. Du måste klara av alla eller en del av dessa:
Rädsla och oro. Smärta, sjukdom och skada. Kyla och/eller hetta. Törst, hunger och trötthet. Sömnbrist. Syssloslöshet. Ensamhet och isolering.
Kan du klara av allt det här? Det måste du.”
Det måste du. Puh! Inser du allt du kan komma att behöva uthärda? Ja, för det finns inga utvägar… Men om du har förberett dig med Wisemans ord är du förmodligen välrustad. Du vet hur du tacklar smärtor (du tror att du förstår det) – du begriper åtminsonte att det är vad som förväntas av en duktig pojke som läst denna bok. Efter att läst ”Överlevnadshandboken” skall du klara dig igenom allt, annars har du personligen misslyckats. Du blir en förlorare, i värsta fall blir du av med livet. Så om tårar tränger fram i ett obevakat ögonblick så ska du veta att det utgör en fara för din kommande överlevnad.
Men mitt all denna ångest inför livets katastrofer finner jag dock några litterära råd. Skrivandet ses som något positivt både för dig själv och för andra. Nu handlar det väl mest om att föra en praktiskt orienterad loggbok, men Wisemans tips skulle kunna fungera för mer än så.
DAGBOK. Skriv ned allt som händer. Lita inte på ditt minne. Skriv upp vad du upptäckt om ätliga växter och andra tillgångar, om vad som fungerar och vad som inte gör det. Det är bra att slå upp i, och det är också bra för humöret. Senare kan det också bli värdefullt för andra.”
Jag fortsätter att läsa in andra betydelser än de tänkta. Låt säga att du råkat ut för livet och nu behöver få kontroll över situationen. Du har tappat fotfästet och söker i blindo efter räddning. Om du inte vet varifrån du kommer eller vart du ska får du själv försöka att reda på det och sedan dela med dig av dessa erfarenheter.
DIN EGEN KARTA. En nödställd har kanske inte alltid turen att ha med sig en egen karta. Då får man göra en. Har man en karta kan man ju alltid hitta tillbaka till lägret/…/Det kommer att underlätta för dig och dina kamrater att ha en ordentlig karta istället för vaga muntliga beskrivningar.”
När allt ändå skiter sig:
KOM IHÅG. Nästan alla signaler upprepade tre gånger fungerar som en nödsignal/…/”
Tre missade samtal på mobilen? När du ensam fallit och alla försök att ta dig ut ur nödsituationen misslyckats (låt dig inte uppslukas av självömkan!), försök fantisera att någon faktiskt söker efter dig och inte kommer ge upp i första taget (Wiseman upplyser oss tyvärr inte vad som händer i annat fall…)! Nåväl, känn till följande:
SÖKMÖNSTER. Den första spaningen kommer att ske utefter den väg du tros ha tagit.”
När tusentals människors liv slogs till spillror i tsunamikatastrofen 2004 var fenomenet tsunami relativt obekant. Men inte för mig och många andra som läst ”Överlevnadshandboken”. Det är dock inte säkert att dessa kunskaper skulle hjälpt mig i katastrofens ödesögonblick när allt ställs på sin spets. Jag är dock fascinerad över meningar ur en bok som jag inte läst på över femton år kan väckas till liv så plötsligt:
SLUTORD. När du har läst igenom denna bok har du fått ta del av kunskaper som har tagit mig och andra sådana som mig en livstid av träning och erfarenhet att samla. Men tro inte att du klarar dig i alla situationer bara för att du har läst igenom boken. Den beskriver visserligen hur man bär sig åt i olika situationer, men det är du som skall använda dem vid rätt tillfälle och det är du som måste visa att du har tåga nog att klara av det.”
Nå, har DU tåga att klara av livets svåra situationer? Jag funderar över om inte denna bok egentligen skapat mer oro än varit till nytta. Hittills har jag inte upplevt några naturkatastrofer och jag är tacksam för det. Men boken fick mig utöver att förstå livets allvar också att förvänta mig alla möjliga faror. Vilken tur att man då står ordentligt rustad med både nödask och nödväska.
wilgot
wilgot writes 