Belindas kamp är allas kamp

Som vanligt börjar det på sociala medier. Tyckar-artiklar delas flitigt och man grips av stor nyfikenhet på vad som vållat uppståndelsen. Man blir intresserad och klickar på play för att se med egna ögon. Sen blir man tvungen att få tillbaka till de kritiska artiklarna och fundera på vad man själv egentligen anser om det hela.

Nej, det handlar inte om Annie Lööfs hiskeliga retorik, utan SVT:s program ”Fittstim – Min Kamp” med Belinda Olsson. Till skillnad från majoriteten av de skribenter och krönikörer som kritiserat programmet, ställer jag mig bakom Belinda i hennes kamp för att finna sig själv i dagens feminism. Jag tror att de som kritiserar Belinda (ja, det tycks handla mycket om henne som person) inte förstår att hon försöker sätta fingret på det som många svenskar upplever som dagens feminism och att hon väljer att utgå från medialt uppmärksammade fenomen som kopplats samman med feminism. Jag tror att programmets kritiker har missat att ordet hen fortfarande skapar meterlånga kommentarstrådar och att det blir obekvämt i tevesoffan när bröstaktivism diskuteras. Där sitter vi fortfarande fast med fördomar mot feminismen. Jag tror att Belindas belackare även missat att många människor inte vet om de kan kalla sig feminister eller ej, eller om de ens vill det, eller om de får det. Den massiva kritiken gör en sak tydlig: feminism är idag en komplex fråga som är både rik på frågor och svar.

Men låt mig förtydliga min kamp (detta återtagna uttryck). Jag arbetar på att kalla mig feminism, om nu själva ordet gör någon skillnad. Men precis som Belinda, är jag vilsen. Jag slits mellan att å ena sidan hylla varje feministisk handling, men samtidigt fundera över var och när nävarna bör knytas. Dessutom saknar jag humorn och självdistansen i dagens feminism, precis som Belinda. Skillnaden är väl att jag själv inte riktigt minns att den fanns tidigare eftersom jag är något yngre. Säkert tänker en och annan ”vadå – skulle vi också ifrågasätta demokratin för att den saknar humor??”. Då tänker jag, att även vår demokrati ständigt behöver kritseras och granskas. Humor är ett grepp man kan använda för att kritisera och visa på problem, och det är något vi blivit allt bättre på. Det stora problemet med dagens feminism är att den inte tål kritik, vare sig utifrån eller inifrån (självkritik). Det tycks finnas en stor rädsla bland feminister, som om att kritik skulle vara ett hot mot dess existens. Jag tror annorlunda. Självkritik och självdistans hör ihop, och för mig symboliserar dessa begrepp snarare styrka än svaghet. Att inte få kritisera sin egen rörelse, eller delar av den, utan mothugg i stil med ”var fick du luft ifrån, lilla du?”, är ett problem för alla de som bara väntar på att få hitta in i och omslutas av den feministiska rörelsen.

Nå, om det nu vore lika enkelt att bli feminist som att sträcka upp armarna mot en förälder och lyftas upp i famnen. Det känns nämligen som att det inte finns någon där; den vuxnes blick är riktad åt annat håll, eller är sömnigt disträ. Man får försöka ta tag i sina feministiska problem på egen hand, kanske göra en tredelad programserie i teve där man försöker reda ut ett och annat. Men nej, det skulle man inte ha gjort! Plötsligt rycker föräldern tag i en och rystar så att man blir darrig: ”Fel, fel, fel! I vår familj har vi inga problem! Vad är det för dumheter du påstår!”. Man skäms lite för att man hade så dumma frågor, kanske lite löjliga funderingar till och med…

Belinda, du är modig som vågar ställa både rätt och fel frågor och vara självkritisk i teve! Vi är många som söker efter samma sak. Kanske finner du inga tillräckliga svar, inte heller vi andra, men strävan är mycket värd. Vi kommer hitta vår feminism och vår glöd, men ge oss utrymme! Jag kommer kanske bli besviken på en hel del saker som jag hör i programmet, men förhoppningsvis kommer vi gå stärkta ur denna debatt, arm i arm mot en bättre framtid. Hurra!!

wilgot

Annonser
3 comments
  1. Carro said:

    Jag är en av de som kritiserade programmet, förstår tanken med att det ska utgå från Belindas perspektiv men jag tror och hoppas att Belinda är mer påläst än vad hon verkar med tanke på att hon för ett par år sedan själv deltog i debatten om feminism. Jag förstår att man är kluven till om man vill kalla sig feminist, man håller inte med om allt som framställs i media eller man får uppfattningen om att det är alltför radikalt för en själv och att man inte riktigt passar in. Jag kallar mig feminist men för det ställer jag mig inte bakom alla rörelser inom den, på samma sätt skulle det vara svårt att hitta ett parti som har exakt de frågorna som man själv värnar om eller en tro som inte blir för extrem.. Man kan till exempel kalla sig kristen och vara för homosexuella äktenskap och man kan som feminist antingen vara för eller emot hen. Tycker jag. Jag förstår att Belindas huvudsakliga tanke är att skapa en debatt, det har hon ju lyckats med men om vad?

    Jag tycker att programmet skulle ha cirkulerat kring grunden, vad är feminism och varför behövs den? Så att de som tvekar kan få mer information och kunskap om rörelsen, istället tas det upp ytterligheterna med den så att det uppstår ännu mer förvirring och mediavinkeln på feminism förstärks. I grund och botten handlar det ju om att könen ska ha samma rättigheter (och skyldigheter), det ska helt enkelt råda balans.

    • wilgot said:

      Carro, jag håller med dig om att man kan undra vilken debatt programmet egentligen skapar. Visst är vi trötta på att diskutera hen (däremot inte trötta på att visa alla människor samma respekt oavsett könstillhörighet !). En del tycks hävda att det är Belinda som skapar splittring i den feministiska rörelsen, men jag tycker att hon bara bevisar att den faktiskt finns, och att feminismen är en mycket pluralistisk rörelse. Jag och många andra undrar vad som är viktigast i rörelsen och vilka frågor som bör lösas först, en tydlig agenda. Men det finns väl ingen? Det känns faktiskt tryggt att veta att även en feminist som Belinda kan vara osäker och tveka inför en del fenomen. Jag tror inte att det handlar om att vara påläst eller komma med det perfekta färdiga paketet. Feminismens själ går inte att stänga in i ett teveformat eller tvinga på någon. Jag tror att programmet vill gå till botten med vad feminismen innebär i grunden, och då måste man igenom flera lager av åsikter, konflikter, fenomen och bedräglig makeup. Om nu Belinda har fel i allt, har jag långt kvar till ordet feminist, vilket vore tråkigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s