Kristian Lundberg: Yarden

yarden  lundberg

Jag återkommer alltid till Värnhemstorget i Malmö, det är ju där jag bor. Kristian Lundberg tycks också återkomma hit. I hans alltmer erkända bok Yarden nämns Värnhem flera gånger, mest i samband med livstragik. Men ändå med värme. Lundberg växte upp här, blev närd av den nötta luften och lärde sig sig stava till måsarnas skrik. Förmodar jag. Själv har jag flyttat hit, vuxen och välutbildad. Jag har ingen kontakt med Värnhemstorgets rötter, ser bara ytan. Namnet ger associationer, bär på en historia, men idag verkar det sakna en själ. Eller är det jag som inte är tillräckligt lyhörd?

Det är märkligt att jag inte läst Yarden tidigare. Det är en tunn bok som går att läsa på ett par timmar. Tunn men tung – det är ofta så med böcker. Kristian Lundberg berättar om en klassresa, upp och ner, utan biljett eller slutmål. Det är bara så det är; han gör det han måste göra. För att bli fri. Den som inte läser Yarden förstår inte Kristian Lundberg. Men den som inte känner till honom förstår inte i vilken kontext Yarden är skriven i. Hans skandalrecension av bok som ännu inte var skriven, tappat förtroende, böcker som inte blir utgivna. Skulder. Yarden blir straffet men även förlösningen. Han känner bottnen igen efter många år. Senare kommer vändningen. Han vinner återupprättelse som författare, blir åter accepterad lyriker.

I höstas var jag på ett seminarium där Magnus Nilsson och Johanna Karlsson (uppmärksammad genom reportage om Malmös svarta krogvärld) samtalade om göra reportage undercover. Kristian Lundberg nämndes som exempel på en litterär gestaltning av en plats som annars inte skulle få något utrymme i media, i vår gemensamma tryckta sfär. Visst valde inte Lundberg att arbeta på Yarden för att få stoff till en gripande skildring av det hårda arbetet i den fuktiga kylan, men samtidigt så hade boken aldrig blivit skriven utan dessa erfarenheter. För mig som läsare är dock tanken på undercover en smula bisarr i hans fall. Nog gör han det som undercoverreportern ägnar sig år, nämligen att avtäcka kapitalismens hemligheter, att avslöja var och hur profiten görs. Men Yarden handlar om Kristian Lundbergs liv och minnen, den ständiga närvaron av förflutenheten och dess långa skuggor. Jag har nyligen läst Günter Wallraffs reportagesamling från 2009. Där går han undercover och avtäcker de mest bisarra arbetssituationer i Tyskland. Han gör det väldigt välplanerat och utstuderat,  äger möjlighet till distans. Det är långt ifrån hur det kom sig att Kristian Lundberg hamnade på Yarden.

Jag återkommer till Värnhemstorget. Härom veckan invigdes ett nytt konstverk på torget. Det är en interaktiv ljudinstallation. Genom att snurra på olika rattar kommer olika fågelkvitterliknande ljud ur skinande klarröda rör. Duvorna pickar bredvid. De är tysta. Det artificiella ljudet från konstverket tar över deras röster. Från mitt vardagsrumsfönster kan jag se det, från soffan kan jag höra det. Trots ljudisolerande treglasfönster. Värnhemstorget gör sig ständigt påmint på nya sätt.

värnhemskonst

(Klipp ur Metro 24/1 – 2013)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s